kärlek till prestation.

lite morgonfunderingar. 
nu har jag haft några veckor där jag har haft det lugnare rent jobb-mässigt, kanske tre veckor nu och nästa vecka ser även den relativt lugn ut. dessutom ska jag snart iväg på en resa till Barcelona. Så det har varit nästan en månad som har varit i ett lugnt tempo. då handlar det om ett ofrivilligt lugn egentligen, då jag kanske inte nödvändigtvis hade valt att jobba så här lite. Men det här har varit en ganska spännande grej att tvingas deal:a med, utan att stressa upp mig och utan att sträva efter att jobba mer. Det har gått bra vissa dagar och sämre andra dagar. Som ett resultat har något jag redan vetat sedan tidigare ytterligare satt sig mer i mig - att det är tydligt hur vi har lärt oss att vårt värde som människa är baserat på vad vi presterar, gör och levererar. Vilket ju är så fel. För vi vet ju alla att vi egentligen är värdefulla, viktiga och förtjänar kärlek bara genom att vi är. Det förtjänar alla beeings. Vi ska inte behöva prestera för att uppskattas eller för att uppskatta oss själva, men det här samhället uppmuntrar just det. Det är väl därför vi är lite rädda för och blir aningen obekväma av att få för mycket lugn och att inte "ha något att göra". Vårt samhälle värdesätter att vi är upptagna och busy. Nästan så pass att vara stressad är något bra för det betyder att du är efterfrågad och visar att du har ett värde. 

Dessa veckor har jag kommit ner lite mer i min kropp och därför skriver jag den här påminnelsen till mig själv. Vi har fått det här om bakfoten i vårt samhälle, det är inte prestation som är det viktiga. Kärlek, både från andra och sin egna självkärlek, är som sannast och starkast när man mottar den i lugnet, då ingenting görs.
När vi inte presterar. 

Cim EkComment