kära laleh.

Nu har jag precis lagt mig i sängen hemma efter att ha varit på din spelning på trädgårdsföreningen i Göteborg. Här ligger jag nu, precis som du började konserten med att lägga dig ner på scenen, som att du kommit hem. <3

"Bjuröklubb", 2016

"Bjuröklubb", 2016

Jag heter Cim Ek och jobbar som fotograf här i Göteborg. Jag vet inte om det nådde fram till dig personligen, men du har faktiskt ett av mina foton, en bild från soluppgång (eller nedgång) mitt i natten tagen på bjuröklubb. Jag är 30 år och har aldrig tidigare skrivit något till en artist, så detta är nytt för mig. Men det bubblar med tankar och känslor inom mig efter min konsert! Så nu kör jag.

Jag är fullt medveten om att jag inte är den enda som känner en stark personlig koppling till dina texter. Det du skapar, som den sanna konstnär du är, är sanning och den sanningen finns inom oss alla. Så du berör alla. Men jag tänkte ge mig an ett försök att skriva hur din konst varit med mig i betytt mycket i min personliga utveckling.

När jag var 22 gick jag in i en depression och började sakta men säkert lära känna mig själv på ett vis jag inte tidigare gjort. Jag började titta på vad jag hade för bagage hemifrån och från samhället. Jag hade mest trampat på utan att fundera innan dess, men plötsligt blev det tydligt för mig hur mycket jag var den jag förväntades vara. och hur lite jag faktiskt visste vem JAG var bortom allt det. Jag var trött på att leka prinsessor, de finns faktiskt inte mer. kan vi bara sluta leka det? Jag var en duktig tjej, men inte en lycklig tjej. Jag kände mig lurad, någon har fan lurat alla barnen. Det måste finnas något mer, det här kan inte vara allt som finns? Finns det mer?

Jag kastades ner i ett inre mörker, hade ångest och andningssvårigheter en ganska lång period. Utan att jag kanske förstod det rent konkret så visste jag att vägen upp var genom att hitta mig själv. Det blev terapi och total omsvängning av mitt liv för jag kunde inte vänta en enda dag till, jag behövde vara allt som fanns inom mig! Alla känslor, drömmar och tankar. Taking my life in my hand, jag har the power and I don’t like to wait. Steg för steg sökte jag ledtrådar som ledde fram till mig själv. Jag träffade en blåval på vägen, den sa men vad ska du bli? Bla bla blablaa. Men jag var redan en vinnare. Jag började fota på större allvar, fast den vuxenvärld jag haft runt mig sa att det endast kunde vara en hobby. Jag började släppa loss, vågade kasta mig ut i mina drömmar och trotsa tidigare föreställningar jag haft. Looking for a sign, will my stars align?

Min stig jag vandrat sedan dess har haft både toppar och dalar och du har varit med genom både och. Med dark shadows som stått i min väg och blockerat min syn, men de har också passerat. Långa år i öknen där jag växte för att en dag bli mitt egna jag. Jag har lärt mig omfamna alla känslor och inte värdera några som ”jobba” eller ”negativa”. För just because there’s black in the dark, it doesn’t mean there is no color. Det är oftast från mina mörkaste stunder jag lärt mig mest om mig själv och kommit i kontakt med min kreativitet. Och topparna har blivit så många och så fina allt eftersom åren har gått! När jag bara vill vara, låt mig vara, lite till. Jag är så inte beredd att gå än! Jag har flertalet gånger lagt mig ner på marken, luktat på gräset, känt hur jag har hittat hem. Tackat himlen att jag får känna sanden och nu kan jag säga att jag har varit på jorden. Mitt liv började på riktigt i och med min depression, jag brukar säga att jag föddes då.

Som fotograf är jag otroligt fascinerad av ljus och mörker. Jag har läst någonstans att fotografi betyder att måla med ljus. Precis som i livet så kan ljuset inte finnas utan att det även finns mörker, och tvärtom. Och jag har lärt mig, precis som jag gissar att du har lärt dig, att sorger är som sånger och vi övar för att kanske bli bättre. För vi ser hur salen fylls upp med kristaller! Innan jag lyssnat på ditt fantastiska album ”kristaller” hade jag köpt fyra kristaller som jag hängt upp i mitt fönster där solen går ner. När solen skiner fylls hela mitt rum med små ljusprickar och regnbågar som dansar längst väggar och tak. För jag såg det precis så, livet är både ljus och mörker och med lite övning så ser vi alla färgerna genom kristallerna vi fått när vi övar våra sorge-sånger. Så när ditt album kom ut och jag hörde dina texter och såg din live spelning i Globen grät jag som ett litet barn. Då, och många gånger tidigare, har du fått mig att känna att jag är del av något större.

"Direction", självporträtt 2017

"Direction", självporträtt 2017

Min kreativa process som fotograf och konstnär fortsätter att utmanas och utvecklas. Jag jobbar på att ta av min slöja och låta allt visas. Det känns läskigt i mellan åt och jag har en bit kvar att gå för att kunna skapa så fritt som jag ser mig själv kunna göra. På din spelning idag kunde jag känna hur din styrka som artist och till dig själv fyllde mig med hopp. Du inspirerar verkligen! Du får mig att kunna se att jag också kommer kunna gå ut på min scen och bring on all the lights och låta dem skina på mig. För om jag har rädslor så påminde du mig om hur det är att vara mottagaren idag. Vi behöver alla inspireras att gå ut på våra scener och vara vårt fulla jag. Så I'm gonna let them stare, de känner precis som mig där ute. This is the day where my life changed, nu är det bara mot himlen som gäller och jag ska bara vara mig själv.

För att hitta ett avslut på detta vill jag säga att det är härligt att känna att det aldrig kommer bli som förr utan att det kommer bara bli bättre. Jag känner det i hela min kropp och själ då den resa jag har gjort har satt mig på en väg jag aldrig vill vika av ifrån, min egna väg. Och tack Laleh för att du har inspirerat och varit med mig på vägen!

Tack, varmaste tack! Massa kärlek!

/Cim Ek

Cim EkComment